närgången

Swedish

när (“near”) +‎ gången (“gone”)

närgången (comparative närgångnare, superlative närgångnast)

(overly) personal, intrusive, impertinent
Får jag ställa en lite närgången fråga?
Can I ask you a slightly impertinent question?
inappropriately close, handsy
Hon tyckte han började bli lite närgången
She thought he was getting a bit handsy

Inflection of närgången
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative²
Common singular	närgången	närgångnare	närgångnast
Neuter singular	närgånget	närgångnare	närgångnast
Plural	närgångna	närgångnare	närgångnast
Masculine plural³	närgångne	närgångnare	närgångnast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular¹	närgångne	närgångnare	närgångnaste
All	närgångna	närgångnare	närgångnaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.