föröva

Swedish

Etymology 1

Borrowed from German verüben, equivalent to för- +‎ öva. Cognate of Danish forøve.

Verb

föröva (present förövar, preterite förövade, supine förövat, imperative föröva)

  1. perpetrate
Conjugation
Conjugation of föröva (weak)
Active Passive
Infinitive föröva förövas
Supine förövat förövats
Imperative föröva —
Imper. plural1 föröven —
Present Past Present Past
Indicative förövar förövade förövas förövades
Ind. plural1 föröva förövade förövas förövades
Subjunctive2 föröve förövade föröves förövades
Participles
Present participle förövande
Past participle förövad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms

Etymology 2

From för- (“pre-”) +‎ öva (“practice”).

Verb

föröva (present förövar, preterite förövade, supine förövat, imperative föröva)

  1. practice in advance
Conjugation
Conjugation of föröva (weak)
Active Passive
Infinitive föröva förövas
Supine förövat förövats
Imperative föröva —
Imper. plural1 föröven —
Present Past Present Past
Indicative förövar förövade förövas förövades
Ind. plural1 föröva förövade förövas förövades
Subjunctive2 föröve förövade föröves förövades
Participles
Present participle förövande
Past participle förövad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
  • förövning

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.