börja

See also: Borja

Swedish

Etymology

From Old Swedish byria, from Old Norse byrja, from Proto-Germanic *burjaną. Derived from Proto-Indo-European *bʰer-.

Pronunciation
  • IPA(key): [²bœ̞rˌja]
  • (nonstandard, nonetheless common[1]) IPA(key): [²bɵrˌja]
    • audio(file)

Verb

börja (present börjar, preterite började, supine börjat, imperative börja)

  1. to begin; to start
    Skolan börjar klockan åtta.
    School begins at eight o'clock.
    Brandon har börjat lära sig svenska.
    Brandon has started learning Swedish.

Conjugation
Conjugation of börja (weak)
Active Passive
Infinitive börja börjas
Supine börjat börjats
Imperative börja —
Imper. plural1 börjen —
Present Past Present Past
Indicative börjar började börjas börjades
Ind. plural1 börja började börjas börjades
Subjunctive2 börje började börjes börjades
Participles
Present participle börjande
Past participle börjad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

References
  1. Tomas Riad (2013) “Våra vokaler förändras. En del flyter samman, andra glider isär. [Our vowels change. Some blend together, others drift apart.]”, in Språktidningen [The language journal]‎, number 3

Further reading

Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.