överbevisa

Swedish

Etymology

över (“over”) +‎ bevisa (“prove”). Attested since 1515.

Verb

överbevisa (present överbevisar, preterite överbevisade, supine överbevisat, imperative överbevisa)

  1. to show (someone) that something (which they doubt) is definitely true (by presenting evidence too strong to be refuted)
    Han är överbevisad
    He has been shown to be wrong

Conjugation
Conjugation of överbevisa (weak)
Active Passive
Infinitive överbevisa överbevisas
Supine överbevisat överbevisats
Imperative överbevisa —
Imper. plural1 överbevisen —
Present Past Present Past
Indicative överbevisar överbevisade överbevisas överbevisades
Ind. plural1 överbevisa överbevisade överbevisas överbevisades
Subjunctive2 överbevise överbevisade överbevises överbevisades
Participles
Present participle överbevisande
Past participle överbevisad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms
  • överbevisning

See also

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.