äkta

See also: akta, aktā, and åkta

Swedish

Etymology

From older spelling ekta, from Middle Low German echt, from Proto-West Germanic *aiwahaft. Cognate with Icelandic ekta, Norwegian Nynorsk ekte and Danish ægte.

Pronunciation
  • audio(file)

Adjective

äkta

  1. genuine, authentic; not faked or counterfeit
  2. (as an intensifier) proper, pure, undiluted
    Det där var en äkta idioti!
    That was pure idiocy!
    Äkta hembakade kakor slår allt vad som finns i affärerna
    Real home-made cookies beats everything there is in the shops
  3. (about spouses) married
    Hennes äkta man
    Her married husband

Declension
Inflection of äkta
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular äkta mer äkta mest äkta
Neuter singular äkta mer äkta mest äkta
Plural äkta mer äkta mest äkta
Masculine plural3 äkte mer äkta mest äkta
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 äkte mer äkte mest äkte
All äkta mer äkta mest äkta
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Verb

äkta (present äktar, preterite äktade, supine äktat, imperative äkta)

  1. to marry (someone)

Conjugation
Conjugation of äkta (weak)
Active Passive
Infinitive äkta äktas
Supine äktat äktats
Imperative äkta —
Imper. plural1 äkten —
Present Past Present Past
Indicative äktar äktade äktas äktades
Ind. plural1 äkta äktade äktas äktades
Subjunctive2 äkte äktade äktes äktades
Participles
Present participle äktande
Past participle äktad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.